Det där med klumpighet.

Häromdagen pratade jag med en kompis på msn. Hon lade märke till min visningsbild, en bild på mig och min pojkvän när vi står och borstar tänderna, och sa att hon tyckte det var en gullig bild. Direkt efter det berättade hon att hennes ex alltid brukade få tandkräm runt hela munnen när han borstade tänderna och att hon tyckte det var så gulligt. Vilket fick mig att tänka på mig själv, eftersom jag inte kan äta glass utan att få glass runt hela munnen. Det är ju något jag stör mig på, eftersom det är så klumpigt, och någon gång måste jag väl lära mig att äta glass som en vanlig människa? Själv tycker jag bara det är irriterande, men tydligen tycker andra det är ganska gulligt.

Så jag började fundera på att det som jag tycker är klumpigt och irriterande med mig själv kanske faktiskt till viss del kan vara gulligt i andras ögon. Och den tanken är ju ganska betryggande, jag menar, vem vill inte få höra att ens egna irritationsmoment är en del av ens charm? Samma sak gäller för ens egen kroppsuppfattning. Det som man själv tycker är fulast brukar andra uppskatta mycket mer än man tror. Om det du själv tycker är störigast/fulast med dig själv faktisk är något andra tycker är gulligt/avundas dig, tänk då hur bra man måste vara egentligen?

Jag vet inte om det jag har skrivit är logiskt på något sätt, men jag tycker i vilket fall att det behövde sägas på ett eller annat sätt. Vi är alla vackra och unika :)